Stjärnor och planeter (forts)

När jag tolkar ett horoskop har jag en önskan om att tolkningen ska leda till att personen i fråga kommer en liten bit längre på den långa och oändliga väg som leder till självacceptans och till en förmåga att känna kärlek till sig själv och till andra.

En annan önskan jag har är att tolkningen startar en process, som så småningom löser upp en del knutar som bundit energi och som eventuellt skapat olika symtom och negativa beteendemönster.

Att möta sig själv och de känslor man inte velat kännas vid är inte alltid lätt. Det kan kännas sorgligt att inse att ens uppväxt inte alltid varit optimal och att livet "tvingat" en att uppleva svåra saker. Det är viktigt att påminna sig om att det är en djupare mening med allt som händer. Vi är ju här på jorden för att känna och uppleva, det är det som är själens resa. Själen längtar efter att uppleva och samla på sig så mycket känslomässiga erfarenheter som möjligt.

Apropå uppväxten, så har en del av oss en tendens att idealisera eller kanske svartmåla. Vi behöver få en realistisk bild av våra föräldrar och uppväxt för att växa psykologiskt.

Förresten, vi kanske valde våra föräldrar innan vi inkarnerade denna gång för att få exakt de upplevelser eller det motstånd vi behövde för att utvecklas. Intressant tanke, eller hur?! I så fall kan våra barn inte skylla på sina föräldrar längre och vi kan inte heller skylla på våra föräldrar för det ena eller andra de gjort eller inte gjort...