Jag har alltid varit intresserad av vad huvudmotivet är som driver våra ledare ute i världen. Letar man på nätet hittar man ofta deras födelsedata och även tolkningar av deras horoskop. I början var även jag fascinerad av Barack Obama och hans förmåga att få människor att tro att han kommer att göra underverk. Jag tror det är en illusion. Hans sanna jag och drivkraft kommer successivt att bli alltmer tydlig, ju längre han styr. Under den falska humanistiska ytan finns ett stort ego och en streber vars drivkraft är en extrem önskan om personlig makt. Inte så ovanligt! Finns det någon amerikansk president i vår tid vars drivkraft huvudsakligen varit något annat än personlig makt?
När man lyssnar till Aung San Suu Kyi inser man att hon är en amerikansk presidents totala motsats. Hon förespråkar lugnt, stilla och levande Mahatma Gandhis antivåldsprincip och vägrar att hämnas gentemot den militärdiktatur som under de senaste 22 åren kämpat emot henne och hennes strävan efter demokrati och trygghet till folket. Hon förmedlar att våld föder våld, hat föder hat, negativa tankar skapar mer negativa tankar. Så länge det finns människor som hon, finns det hopp för att antivåldsprincipen kommar att segra så småningom.
Det är fascinerande att konstatera att både Aung San Suu Kyi och Barrack Obama fått Nobels fredspris. Det säger väl mer om Norska Nobelkommitténs bristande urskiljningsförmåga än om Obama....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar