Nymånens innebörd denna gång

Bli inte förvånade om ni känner en önskan om att göra en förändring och även har kraften till en sådan under de närmaste fyra veckorna.

Strax före midnatt i går den 23 oktober kl 23.56 var det nymåne samtidigt som en partiell solförmörkelse inträffade vid 0 grader i Skorpionen. Det som är extra spännande med detta är att den inträffade exakt 0 grader i Skorpionen. Solförmörkelsen påverkar oss under sex månader framåt.

Tiden vid en solförmörkelse visar vad vi behöver förändra i våra liv och att det är läge att starta denna förändring nu under det kommande månvarvet (under fyra veckor). Så har ni problem i någon relation, på arbetet, ett beteendemönster ni behöver förändra, eller vad det än må vara, så är detta en utmärkt tid att göra detta - kraften kommer att finnas där! 

Solförmörkelsen sätter fingret på Skorpionens nyckelord; makt, kontroll, djupa känslor, det undermedvetna, sexualiteten med mera. Det handlar om en intensiv kraft som bryter ner för att ge möjlighet att bygga upp något helt nytt.

Det är alltså en perfekt tid att befria sig ifrån det som inte man längre behöver i sitt liv.

Jag vill också nämna att Merkurius, som representerar kommunikation, vänder direkt igen den 25 oktober. Under de tre senaste veckorna har den varit retrograd, vilket innebär att den gått baklänges i sin bana. Under en sådan tid sker många missförstånd, ibland på grund av bristande kommunikation. Man kanske glömmer att ringa och att avboka tider, man har fått fel tid, mobilen krånglar osv. Man ska helst inte skriva avtal under denna period. Men på söndag är det fritt fram igen!

Slut på Sydafrikaresan

Utsikt över golfbanan vid Kleine Zalze Lodge i Stellenbosch

Det var med blandade känslor vi lämnade Sydafrika. Det var en fantastisk resa och höjdpunkten var nog de sista dagarna när vi fick uppleva de vilda djuren på så nära håll.

Men Sydafrika är också motsättningarnas land. Man kan välja att blunda för de mörka sidorna och enbart uppleva de positiva, som att vistas i de rika kvarteren i Kapstaden och åka till golfbanor, vingårdar och på safaris. Men verkligheten ser annorlunda ut för 90% av landets befolkning, som är svarta och färgade. Visserligen har en utveckling skett och sker sedan de snart 20 år som har gått sedan apartheiden förbjöds. En svart medel- och överklass växer fram, samtidigt som det innebär att en "omvänd rasism" också dyker upp. Något som kan innebära att man vid en tillsättning av en tjänst väljer en svart person, trots att den vita personen är bättre meriterad.

Det mest sorgliga i mina ögon är att antalet hivsmittade skolflickor är så högt som 28% och att genomsnitts livslängden är cirka 46 år. Var fjärde invånare i landet bor i slumområden. Kriminaliteten är hög så det gäller att vara försiktig när man vistas i städerna och särskilt vid mörkrets inbrott. Dock vill jag påpeka att vi möttes med stor värme och respekt var vi än befann oss.

Nelson Mandela var en stor politiker, idag är han 95 år och sjuk. Landets nuvarande president Jacob Zuma har fått mycket kritik, det senaste jag läste om honom handlar om att han har rustat upp sitt privata hem för 150 miljoner kronor. Justitie ombudsmannen i landet anklagar nu Zuma för en omfattande korruption och begär att han betalar tillbaka.

Min fascination över Sydafrika beror till viss del på vetskapen om att Sanfolket i södra Afrika är ett av de folkslag som har rikast arvsmassa i världen, och att detta folk därmed sannolikt lever kvar närmast den plats som människan ursprungligen kommer från. Nya studier visar att denna kultur kan vara så gammal som 44.000 år!

När man sätter sig in i Sydafrikas historia väcks naturligtvis tankar om vad européernas kolonisering av olika länder i världen egentligen har inneburit. Vi kan skylla på att den startade så tidigt som i mitten av 1600-talet i Sydafrika och att man inte hade liknande etiska värderingar som man har idag. Någon kanske påstår att landet inte hade varit så välutvecklat som det ändå är i dag om inte det koloniserats osv. Vi får verkligen hoppas att de problem som landet står inför för närvarande går att lösa på fredlig väg inom en nära framtid.

 På bilden till vänster väljer vår fenomenala vinexpert Kaj Ströberg (www.kajstroberg.se) ett gott vin till middagen.

Som tur var befann sig denna vithaj bakom glas i akvariet i Kapstaden

Bläckfisk!

Vacker sjöstjärna

Denna "sagolika" bild, som jag tog i tidig morgontimma, får avsluta mina inlägg om Sydafrika för denna gång!

Johannesburg

Efter att vi lämnat lodgen i Pilanesberg och alla härliga djur, åkte vi till Johannesburg, Sydafrikas största stad med 4,4 miljoner invånare.

Problemen i Johannesburg är påtagliga. Här finns överbefolkning, arbetslöshet, främlingsfientlighet och hög kriminalitet med gängrelaterad brottslighet, rån och mord. Det genomgående rådet besökare som anländer till Johannesburg får är att skaffa sig ögon i nacken. Men det är också en stad full av energi och framtidsvisioner. Efter de vitas dominans under århundraden, sker nu en långsam förändring, vilket innebär att en svart medel- och överklass växer fram. Den stolthet som de framgångsrika svarta invånarna utstrålade blev särskilt tydlig när vi strövade runt i ett affärscenter intill statyn av Nelson Mandela.

På vägen från Pilanesberg åkte vi förbi förstaden Soweto, som blev mer verklig nu, även om vi inte besökte den, än den var på 70-talet när det ofta var oroligheter mellan de svarta och regeringen

Soweto står för South Western Townships och är en vidsträckt och delvis nedgången och gettoliknande förstad till Johannesburg. Där finns allt från skjul till medelklassområden och rena lyxvillor. Här bor cirka 1,3 miljoner invånare.

Under apertheidtiden blev Soweto en arbetarstadsdel som de svarta var hänvisade till. De svarta och färgade arbetade inne i Johannesburg på dagtid men fick åka tillbaka till sovstaden Soweto på kvällen.

I juni 1976 anordnade svarta skolungdomar en skolstrejk samt demonstrationer i Soweto i protest mot den undermåliga undervisning de var hänvisade till under apartheidstyret. Man opponerade sig även mot att matematikundervisningen skulle ske på afrikaans i deras skolor, istället för på engelska. Dessa fredliga protester möttes av regimen med massivt våld den 16 juni 1976, då ett stort antal skolungdomar dödades eller sårades av militärens kulor. Den 16 juni är sedan dess en särskild minnesdag i Soweto och, efter apartheids fall, helgdag i hela Sydafrika när det gäller kampen mot apartheid, det firas som en ungdomens dag (Youth Day).

Soweto är viktigt för att förstå Sydafrikas historia och väg till frihet och demokrati. "If you have not been to Soweto you have not been to South Africa". Där finns flera viktiga platser, såsom Mandelas tidigare hem, Desmund Tutus hem, Regina Mundikyrkan som var en viktig mötesplats under kampen mot apartheid (och där man fortfarande kan se kulhål efter poliserna).

Statyn på Nelson Mandela

Mera safari!

Under vår sista safari insåg vi att vi faktiskt sett fyra av The Big Five; elefanten, noshörningen, lejonet och leoparden. Den femte av de fem; den afrikanska buffeln finns inte här i Pilanesberg. Däremot såg vi en leopard som latade sig uppe på en sten. Det är inte så ofta dessa skygga djur visar sig, men till vår glädje fick vi alltså se en. Tyvärr räckte inte mitt objekt till att få en bra bild.

I denna vackra miljö befinner sig flodhästarna som valde att ligga mestadels under vattenytan denna dag. Deras tydligt utstående öron, ögon och näsöppningar är de kroppsdelar som befinner sig över vattnenytan när de ligger i vattnet. Vi såg en som kravlade sig upp på torra land intill lodgen där vi bodde när mörkret lade sig. Dessa djur dödar fler människor per år än andra stora afrikanska djur som lejon och krokodil, men vetenskapliga studier som stödjer denna tes saknas.

Dessa två giraffer betade i den tidiga morgontimman 

Hos sanfolket i södra Afrika utför medicinmannen speciella danser som är uppkallade efter olika djur, t ex så ska giraffdansen bota huvudvärk. Giraffer kommunicerar ofta i ett för människor ohörbart frekvensavsnitt som ligger runt eller under 20 Hertz, den så kallade infraljudszonen. En vuxen giraff äter ungefär 30 kg bladmassa varje dag.

Denna unga elefant stod intill vägen. Vi stannade jeepen och betraktade honom en stund, till sist gick han iväg när han tröttnat på vår nyfikenhet.
  
Vuxna elefanter lever på olika sätt. Honorna är utpräglade flockdjur medan vuxna hanar mestadels lever själva även om de ibland bildar mindre grupper, men de är inte alls lika sammansvetsade som en flock med honor. De vuxna hanarnas umgänge med honorna begränsas mest till parningen.

En flock med elefanthonor består förutom av modern med sina ungar även av andra nära släktingar som moderns syskon och mostrar. Flocken leds av familjegruppens äldste medlem, den s k matriarken. Studier av livet i elefantflockar har visat att de sociala banden är mycket starka. Elefanterna visar många beteenden som har tolkats som att de känner både glädje och sorg. Man har observerat elefanter i det vilda som har försökt hjälpa andra skadade medlemmar i gruppen och stannat i närheten av en livlös kropp i timmar eller t o m dagar efter att en medlem i gruppen dött. Man har många gånger även observerat elefanter som begraver en död gruppmedlem med kvistar, löv mm.

Ser ni ugglan som kikar ut?

Här tackar vi Jan-Hendrik för de tre safarierna han tog ut oss på.

Vår första safari i Sydafrika

På fredagen närmade vi oss en av de absoluta höjdpunkterna på resan, nämligen safari i bushen. Vi flög med gänget till Johannesburg och fortsatte några timmar med buss till

Bakubung Bush Lodge

När vi åkte på denna resa var vår högsta önskan att få se och uppleva djurlivet i denna del av världen. Vi skulle inte bli besvikna!

Lodgen var fantastisk fin, ett underbart område, som naturligtvis var inhägnat eftersom de vilda djuren fanns alldeles nära. När vi åkte därifrån fick vi höra att en elefant hade tagit sig in på området trots inhägnaden.

Vi blev extra glada när vi kom in på vårt fina rum och såg utsikten från altanen. Antiloper betade en bit utanför lodgen och ett stort inbjudande fruktfat, en champagneflaska och lite annat smått och gott stod på ett bord i rummet. Plötsligt ser vi ett kort där det står "grattis till er vigsel och all lycka i livet". Det var bara att konstatera att rummet inte är vårt och loma iväg till receptionen där man ursäktade sig så mycket. Det lyckliga nygifta paret log lite generat mot oss när vi gick tillbaka till rummet för att packa ihop och flytta vårt bagage till ett annat rum.

Tidigt nästa morgon bar det i väg ut i bushen med vår guide Jan-Hendrik, en ung men mycket välutbildad och kunnig man, född i Sydafrika med modersmålet afrikaans. Han har förfäder som invandrat från Holland för många år sedan.

Efter fem minuter bromsar Jan-Hendrik plötsligt bilen. Där står flera noshörningar och betar vid vägkanten.

Det tog en stund innan de flyttade på sig! Noshörningen ingår i gruppen "The big five."

Storvilt, eller The Big Five, är en jägarterm för fem stora vilt som lever på Afrikas savanner; leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel, vilka tidi jagades under så kallad storviltsjakt.

Storvilt ansågs som de svåraste och farligaste vilten att jaga på den afrikanska savannen. Samtliga dessa djur har minskat eller försvunnit från flera områden. Trots detta dödas dessa arter av tjuvjägare och det finns därför även internationella överenskommelser som gör att handel med delar av dessa djur är förbjuden. Idag förekommer dessa arter i Sydafrika, Kenya, Tanzania och Botswana.

Till sist lomar djuren iväg och vi fortsätter vår safari. Här stöter vi på en hop gnuer, som ser riktigt hungriga ut. Tydligen har det regnat för lite under en tid, vilket naturligtvis har påverkat växtligheten.

 

Plötsligt kommer vi till ett område med några lejon som nyss fångat en zebra och ätit en del av det stora djuret. I buskarna väntar en shakal på sin del av middagen, men lejonen tar det lugnt och vilar på maten.  Ett av lejonen, som inte syns på bilden, spanar på en annan zebra. Vi får veta att lejon jagar trots att de är mätta eftersom deras instinkt säger att de vet aldrig när de får äta nästa gång. Dessa lejon nöjde sig dock med en zebra denna gång.

Denna vackra zebra klarade sig med livet i behåll, i alla fall denna gång!

Alla zebrors ränder ser olika ut, det finns inte två zebror som ser exakt likadana ut

Vi tar en liten kaffepaus och diskuterar de upplever vi haft hittills

Ett par vårtsvin på språng. De ser väldigt roliga ut när de springer!

På vägen hem till lodgen såg vi dessa elefanter, en bit från vägen!

Nöjda återvänder vi till lodgen och erbjöds ännu en safari senare på eftermiddagen!

Godahoppsudden

Just Nuisance

Torsdagen var full av aktiviteter. Efter frukost bar det av söderut till Godahoppsudden, som är Sydafrikas sydligaste punkt. Längs kusten såg vi fina små semesterorter och en oerhört vacker natur. Simon's Town är en välbevarad historisk hamnstad som för mer än 150 år sedan var en huvudbas för den brittiska flottan i Sydatlanten. I dag är det Sydafrikas egen örlogsflotta som dominerar Simon's Town.

Vi fick höra en rolig historia om en hund som hette Just Nuisance, som var en stor grand danois som vistades bland de anställda på flottbasen i Simon´s Town. Hunden fick gå fritt i basområdet och fick en förkärlek för att åka tåg till Kapstaden. Konduktören kastade hunden av tåget om och om igen, men den gav sig inte, vilket så småningom ledde till att hunden förflyttades 30 mil bort. Men hunden älskade sitt hem och sitt tåg och hittade tillbaka. Männen på förläggningen gillade hunden, som fick armébegravning när den gick bort!

Simons´s Town

Vi stannade vid pingvinkolonin Boulders Penguin och granskade de roliga djuren, som kännetecknas de av att de inte kan flyga och istället använder sina bakåtbildade vingar när de simmar och dyker.  De kallas för “jackass penguins” på grund av att de låter som åsnor!

Sedan åkte vi mot Cape Point och Cape of Good Hope National Park. Inne i parken finns ett antal olika djur, vi såg strutsar vid vägkanten och spanade efter Bontebok, en sällsynt antilop som bara finns i detta område.

Vid Cape point kan man åka linbana upp till den historiska fyren. Där uppe har man en fantastisk utsikt med Atlanten på ena sidan och Indiska oceanen på den andra

Den första europé som rundade udden var den portugisiske sjöfararen Bartolomeu Diaz 1488. Han gav udden namnet ”Stormarnas udde”, men detta namn byttes ut mot Godahoppsudden

Per pekar mot Godahoppsudden

Jag läser på Wikipedia att Godahoppsudden misstas ibland för Afrikas sydligaste udde. Det är dock Agulhas 15 mil sydöst om Kapudden och Godahoppsudden som är den sydligaste spetsen på den afrikanska kontinenten och där oceanerna sägs mötas.

"Walk to freedom," District 6 och kåkstaden Langa

Vår guide

Vi var förväntansfulla inför onsdagens program, kanske som en kontrast till all den lyx och bekvämlighet vi hittills upplevt under resan.

Vi fick en fantastiskt duktig guide, en man som själv hade upplevt hur det kändes att bli utkastad och förflyttad från sitt hem i District 6. Detta var de svartas område i Kapstaden redan i slutet av 1800-talet. Efter apartheidens införande ansågs det dock vara en skamfläck och ett slumområde i de vitas ögon. Under 60-talet spred man illvilliga rykten om att området var en plats där spel, drickande, prostitution och kriminalitet frodades.

Ett gammalt område för de svarta, som efter apartheidens slut, målats i många olika färger

Vid vårt besök på District 6 Museum fick vi en sannare bild av området, som varit ett levande och kosmopolitiskt område där människor var lyckliga i gemenskapen med varandra. Den 11 februari 1966 kom dock dödsdomen, som innebar att invånarna skulle flyttas ut till olika förorter i Kapstaden. Förflyttningen skedde successivt. 1982 var den klar och bulldozers mejade ner husen på området. Endast kyrkor och skolar räddades. Detta ligger bara 30 år tillbaka i tiden. Vilket härskarbeteende av den dåvarande regeringen! Så fruktansvärt sorgligt för Districts 6 invånarna, som inte längre kände sig hemma i sitt eget land.

För att vi skulle få ytterligare kunskap om de svartas historia åkte vi ut till kåkstaden Langa, 25 km utanför Kapstaden. Mycket blandade känslor flödade inom oss under detta besök. Jag hade ingen aning om att en kåkstad kunde vara så välorganiserad och att även välutbildade människor som t ex läkare och lärare bodde i detta område. Solidariteten och gemenskapen var stark mellan invånarna, så därför valde man att bo kvar, trots möjligheten att flytta. Vi möttes av en mycket varierande standard på boendena, från ordinära tegelvillor till en otrolig misär där man bodde i skjul utan vatten och el. Vi erbjödsatt gå in i ett hus där 12 personer delade på ett rum och där man delade en kallvattendusch med flera andra familjer. I staden fanns en läkarstation, en pub, flera frisersalonger i baracker och ett antal skolor.

Dessa barn ville gärna bli fotograferade och ville även se hur bilderna blev

Vi mötte även en grupp som kokade nyslaktade fårskallar efter att först ha avlägsnat fårens hår och hjärna. Skallarna kokades därefter i två timmar. Denna rätt erbjöds framför allt åt ensamstående män att köpa.

De råa fårskallarna ligger på bordet

Denna kvinna utstrålade stolthet och pondus is in kokkonst!

 

På området fanns även ett center med olika verksamheter för stadens invånare, Bl a en keramik- och målarverkstad, en musikutbildning och en försäljningsavdelning. Försäljningen av alstren inbringande en del pengar till centret. Vi såg en fantastisk tavla, men konstnären kände nog sitt värde för tavlan kostade 4000 R (c 2600 kr).

Denna flicka sålde olika alster på centret

Besöket avslutades på ett kindergarten där åtminstone 100 barn i åldrarna 5-6 år vistades under dagarna. Det var fantastiskt att få ta del av deras livsglädje. Barnen sjöng och dansade för oss och ett av barnen hade fått den stora äran att spela på trumma. Något han gjorde med stor inlevelse, taktkänsla och bravur! Fröknarna gjorde ett jättearbete med dessa barn. Föreställ er 100 barn i en lokal stor som ett ordinärt vardagsrum. Visserligen lekte hälften av barnen utanför men ändå! I slutet av vårt besök, bad fröknarna oss sjunga "Imse vimse spindeln," något som uppskattades mycket av barnen och vi fick rungande applåder för vår insats!

Suverän trumkille!

 
Att se dessa barns glädje, trots den fattigdom som de flesta av dem troligtvis lever i, visade att barn kan vara lyckliga utan Ipads, Iphones och dataspel.









Sammanfattningsvis gav dagens upplevelser oss en nyanserad bild av de svartas liv. Den livsglädje och företagsamhet som många av de människor vi mötte, utstrålade, ger hopp om att de positiva förbättringar som påbörjats efter apartheidstiden, fortsätter.

Besöken denna dag, var ett mycket uppskattat initiativ. Ett tack till våra reseledare!