Stjärnor och planeter - forts

Mars - energiplaneten

När jag tolkar en persons horoskop betonar jag starkt att det inte är planeterna som styr våra öden. Istället sätter de bara igång vibrationer och påverkar enligt fastställda kosmiska lagar, vilka i sin tur uppfattas av vårt "högre jag," det jag som vi känner inom oss.

Det är efter dessa vibrationer vi agerar, ofta omedvetet, men man kan inte tillräckligt starkt betona, att vi alla har en egen fri vilja, som vi kan påverka våra öden med.

En vilja som är mer uttalad hos vissa och mindre hos andra.

Det vi inte kan påverka är det som vi måste gå igenom. Är vi förberedda på dessa livskriser, genom astrologiska förutsägelser, har vi lättare att handskas med planeternas inflytande och har större möjligheter att ta tillvara på det som kommer i vår väg. Planeterna är verktyg för högre makter, som kan få oss att styra våra handlingar på gott och ont. Vi får ändå inte glömma att det är vi själva som tar de slutgiltiga besluten.

När jag tolkar horoskop, så tycker jag att det är personligheten, det sanna jaget och dess begränsningar och  naturligtvis potentialen, som är det mest intressanta att utforska. Att bli medveten ger oss en möjlighet att växa och få en realistisk bild av hur saker och ting förhåller sig. Att sluta leva i en illusion.

Apropå månens inflytande på oss människor; i New York har polisen mer personal som jobbar när det är fullmåne och även nymåne. Det beror på att det statistiskt sett sker betydligt mer brott under dessa dagar. Månen påverkar våra psyken och därmed det undermedvetna och drar fram det som inte alltid är så positivt, men som kanske behöver synliggöras ibland.



Neptunus-en vacker planet

 

I dag är det Finlands självständighetsdag

Självständighetdagen är mycket viktig för Finland. Den präglas av ett allvar på ett helt annat sätt än när Sverige och Norge firar sina nationaldagar.

När jag var liten fick vi barn ofta höra att hade inte finländarna kämpat så väl under vinterkriget och fortsättningskriget mot Sovjet hade vi varit ryssar istället. Vilket öde!

Min pappa blev inkallad till militärtjänstgöring på sin 19-års dag. Under tre och ett halvt år, mellan 1941-44, krigade han mot ryssarna.

När jag och mina syskon föddes hade det gått ett antal år sedan kriget upphört. Naturligtvis visste vi att pappa hade deltagit i kriget. Upplevelserna pratade han aldrig om, det gjorde man inte med sina barn och sin partner på den tiden. Ibland visade dock vår pappa oss ett fotoalbum från fronten, som satte igång en del fantasier om kriget.

Under min barndom var det en oskriven lag att man inte ställde den fråga man mest tänkte på; om pappa hade dödat någon. Det var nog barnets största fasa att få ett jakande svar. Ett självklart svar, för i krig dödar man ju varandra. Jag tror att jag förträngde denna vetskap tills min äldste son, mina föräldrars första barnbarn, vågade ställa de frågor till sin morfar som jag och mina syskon aldrig vågade.

Min pappa och de andra krigsveteranerna i Finland bär helt naturligt på hemska minnen. Därför är jag så glad att han tagit som sin uppgift att skriva ner sina och andras upplevelser. Trots att han är gammal idag, intervjuar han fortfarande de krigsveteraner som vill berätta. Dessa intervjuer och insamlandet av fakta har lett till att ett antal böcker har publicerats. Jag är övertygad att krigsveteranerna har blivit hjälpta känslomässigt genom att ha fått en möjlighet att sätta ord på de upplevelser de förträngt under så många år.

Naturligtvis har detta även hjälpt min pappa.

Spikmattan-min mycket goda och beresta kompis

För två år sedan gav jag Per en spikmatta i julklapp. Han testade att ligga på den i några minuter men tyckte det gjorde för ont, så jag övertog den istället (med glädje). Sedan dess kan jag inte leva utan den. Därför finns det nog inte så många spikmattor som är så beresta som min.

Förutom att den åker färja till Finland och bil runt i Sverige varje sommar och hit till Frankrike, har den rest runt i Thailand, Kambodja, Vietnam, Malaysia och Australien i ett halvår. Trots att vi på vår långa resa reste med enbart varsin golfbag och ryggsäck, så fick även spikmattan följa med. När vi reste runt på Borneo och tog oss till Mulu Nationalpark ute i djungeln, var den med. När vi befann oss mitt i öknen i Australien vid aboriginernas heligaste plats Uluru, var den med.

Första gången jag lade mig på mattan brände det till rejält när de vassa piggarna tryckte in i ryggen. Men jag härdade ut och det dröjde inte länge innan ryggen blev behagligt varm och smärtan avtog. Nu känner jag ingen smärta alls när jag lägger mig på den. Istället är jag behagligt avslappnad efter en liten stund och vaknar av min egen snarkning. Då åker mattan ner på golvet och har gjort sitt för dagen.

Julkommers i Antibes

Antibes grundades som Antipolis på 300-talet f. Kr. och har en ålderdomlig stadskärna med ett labyrintiskt nät av gator, mysiga gränder och torg. Det finns en borg i staden som uppfördes på 1500-talet av fursteätten Grimaldi. I Château Grimaldi ligger det sevärda Picassomuséet som har fantastiska verk. Picasso verkade i flera år i Antibes och dess grannorter.

För svenskar är Antibes också intressant för att Evert Taube hade sin skrivlya här under tjugo år, från 1951 till 1971, där han vistades i månadslånga perioder

Antibes är annars min favoritstad här på rivieran. Den ligger precis vid havet och har många fina båtar och yachter i hamnen. Matmarknaden i närheten av Picassomuséet är alltid intressant att gå och titta på. Aktar man sig inte har man plötsligt en oliv eller ostbit instoppad i  munnen. Säljarna är på hugget så det är lätt att handla mer än man behöver.

Här finns frukt, grönsaker, kryddor, oliver, olivoljor, tvålar, egenhändigt tillverkade aromaoljor, blommor, viner, ostar, fisk, kött mm, varav det mesta är närproducerat. Det är en marknad som funnits i många år och har bara öppet till klockan 12 mitt på dagen.



Allehanda kryddor



Glada försäljare



Massor med oliver





Vilken burk ska jag välja?






Utanför Picassomuséet

 

Det går att bli frisk

Orsakerna till att människor söker alternativ till traditionell sjukvård, varierar. Själv har jag under många år intresserat mig för metoder som letar orsaker till att sjukdomar utvecklas och inser att dessa ibland börjar som en känslomässig obalans i ens energisystem.

Många feldiagnostiseras inom sjukvården och går på fel mediciner, kroppen bryts därför ned och man dör. Väljer man att bli behandlad med en alternativ metod, kommer självklart först en reaktion eftersom kroppen befunnit sig i ett onaturligt tillstånd - varit sjuk. Är man medveten om att det ofta kommer en reaktion, behöver man inte vara rädd för den process som sätts igång. Ofta kan även ett synligt symptom dölja andra symptom i kroppen, vilket innebär att en sjukdom kan dölja en annan, men dold sjukdom.

Jag har haft förmånen att samtidigt arbeta både i den traditionella sjukvården som i den alternativa. De resultat jag sett framför allt av healing, men även av andra metoder, är fantastiska. Det gör att jag aldrig ger upp hoppet om att en integrering av traditionell sjukvård och alternativa metoder så småningom  kommer att ske.

Förra veckan tittade jag på "De obotbara" i tv4 fakta. En brittisk serie som visar människor som varit svårt sjuka men som vägrat låta sjukdomen styra dem, utan istället letat hjälp utanför sjukvården.

Senaste avsnitt handlade om en ung pojke som fått diagnosen diabetes typ 1, som är en kronisk sjukdom, som kräver insulin. Annars dör man. Barn- och ungdomsdiabetes ökar stadigt i världen. Vid diabetes typ 1 har bukspottskörteln slutat producera insulin och är alltså överansträngd. I detta avsnitt samarbetade osteopater, kiropraktorer, kraniosakrala terapeuter med experter från sjukvården inom endokrinologi, i syfte att stimulera de inre organen så att pojkens bukspottskörtel började producera insulin igen. Han blev frisk med denna hjälp. Detta gav mig mycket hopp!

Titta på programmet här:
http://anytime.tv4.se/webtv/?treeId=902110

Människor kan bli friska från kroniska sjukdomar, men det innebär att ett samarbete - en integrering- behövs av två världar.

En dag i december

Ett försök till lite julstämning





Utanför Cannes

 Morgonens regn förvandlades till sol och blå himmel på eftermiddagen. På väg till drivingranchen i Mandelieu, utanför Cannes, tog jag dessa bilder...



Snö på bergstopparna långt borta



Alternativa metoder och integrativ medicin

När Sverige fick sin första professur i integrativ medicin 2007, väcktes mycket förhoppningar i mig och i många andra runt om i landet som blivit hjälpta av alternativa behandlingsmetoder, eller som själva framgångsrikt arbetar med dessa metoder. Nu äntligen skulle det forskas i dessa metoder...

Anledningen till att professuren tillsattes berodde på att det amerikanska paret, Osher, donerade 34 milj till Karolinska Institutet för att forskning skulle påbörjas.

Utdrag ur Karolinska institutets hemsida:

Integrativ medicin syftar till att främja hälsa och motverka sjukdom genom utveckling och integration av evidensbaserad kunskap från olika discipliner och traditioner för att komplettera den etablerade medicinen. Exempel på områden som intresserar forskarna är akupunktur, örtmedicin, naprapati, kiropraktik, meditation och hypnos. Även livsstilsfaktorers betydelse för hälsan ska utvärderas, till exempel betydelsen av sömn, stress, matvanor, sexuella och sociala relationer.

Vad har hänt sedan dess? Går man in på Osher centrum för integrativ medicin verkar det inte ha hänt så mycket sedan pengarna donerades. Det går mycket långsammare än jag hoppades...

Halva Stockholms befolkning använde sig av alternativa behandlingsmetoder redan år 2000! Orsaken är lätt att räkna ut. Man tycker inte att den traditionella sjukvården räcker till. Förr kunde man även läsa så kallade "användarberättelser," som handlade om människor som blivit hjälpta av medel och metoder som inte används inom sjukvården. Användarberättelser är inte tillåtna längre enligt kvacksalverilagen.

Naturligtvis ska de medel vi får utskrivna och metoder som används vara evidensbaserade och vetenskapligt beprövade, men hur ska vi kunna integrera metoderna om man inte forskar i dessa metoder och mediciner.

År 2001 gavs min bok "Energiterapi - en väg till inre harmon"i ut. Innehållet var helt ovetenskapligt men självupplevt. Med facit i hand inser jag att jag var naiv som trodde att boken skulle få någon större inverkan på människor som har makt och helst vill att läkemedelsindustrin ska fortsätta att blomstra.

Men visst är det skrämmande att vi inte nått längre i Sverige när det gäller viljan att forska på metoder och naturliga mediciner, som tusentals och åter tusentals männniskor blir hjälpta av. Professor Martin Ingvar påstår bl a att de så kallade alternativutövarna inte vill be granskade, de vet ändå att metoderna fungerar..men gör inte professorn det lätt för sig att skylla på det argumentet???