Självständighetdagen är mycket viktig för Finland. Den präglas av ett allvar på ett helt annat sätt än när Sverige och Norge firar sina nationaldagar.
När jag var liten fick vi barn ofta höra att hade inte finländarna kämpat så väl under vinterkriget och fortsättningskriget mot Sovjet hade vi varit ryssar istället. Vilket öde!
När jag och mina syskon föddes hade det gått ett antal år sedan kriget upphört. Naturligtvis visste vi att pappa hade deltagit i kriget. Upplevelserna pratade han aldrig om, det gjorde man inte med sina barn och sin partner på den tiden. Ibland visade dock vår pappa oss ett fotoalbum från fronten, som satte igång en del fantasier om kriget.
Under min barndom var det en oskriven lag att man inte ställde den fråga man mest tänkte på; om pappa hade dödat någon. Det var nog barnets största fasa att få ett jakande svar. Ett självklart svar, för i krig dödar man ju varandra. Jag tror att jag förträngde denna vetskap tills min äldste son, mina föräldrars första barnbarn, vågade ställa de frågor till sin morfar som jag och mina syskon aldrig vågade.
Min pappa och de andra krigsveteranerna i Finland bär helt naturligt på hemska minnen. Därför är jag så glad att han tagit som sin uppgift att skriva ner sina och andras upplevelser. Trots att han är gammal idag, intervjuar han fortfarande de krigsveteraner som vill berätta. Dessa intervjuer och insamlandet av fakta har lett till att ett antal böcker har publicerats. Jag är övertygad att krigsveteranerna har blivit hjälpta känslomässigt genom att ha fått en möjlighet att sätta ord på de upplevelser de förträngt under så många år.
Naturligtvis har detta även hjälpt min pappa.
Så fint du har skrivit om detta.
SvaraRaderakram