Spikmattan-min mycket goda och beresta kompis

För två år sedan gav jag Per en spikmatta i julklapp. Han testade att ligga på den i några minuter men tyckte det gjorde för ont, så jag övertog den istället (med glädje). Sedan dess kan jag inte leva utan den. Därför finns det nog inte så många spikmattor som är så beresta som min.

Förutom att den åker färja till Finland och bil runt i Sverige varje sommar och hit till Frankrike, har den rest runt i Thailand, Kambodja, Vietnam, Malaysia och Australien i ett halvår. Trots att vi på vår långa resa reste med enbart varsin golfbag och ryggsäck, så fick även spikmattan följa med. När vi reste runt på Borneo och tog oss till Mulu Nationalpark ute i djungeln, var den med. När vi befann oss mitt i öknen i Australien vid aboriginernas heligaste plats Uluru, var den med.

Första gången jag lade mig på mattan brände det till rejält när de vassa piggarna tryckte in i ryggen. Men jag härdade ut och det dröjde inte länge innan ryggen blev behagligt varm och smärtan avtog. Nu känner jag ingen smärta alls när jag lägger mig på den. Istället är jag behagligt avslappnad efter en liten stund och vaknar av min egen snarkning. Då åker mattan ner på golvet och har gjort sitt för dagen.