Reflektioner längs mitt promenadstråk

 Eftersom jag alltid tyckt om promenader promenerar jag var vi än befinner oss. Här i Frankrike bor vi vid en gata, som är cirka en kilometer lång och väldigt brant, så uppför får man kämpa. Belöningen är den fantastiska utsikten längst upp, som tyvärr inte kameran riktigt visar. Jag älskar verkligen att promenera längs denna gata. Husen är väldigt vackra och jag får aldrig nog av att titta in i de väl inhägnade trädgårdarna. Ibland norpar jag åt mig lite vindruvor som hänger utanför murarna. Tyvärr är gatan så smal så jag får trycka mig mot murarna när två bilar möts.

Jag promenerar gärna på kvällarna när trafiken är minimal, luften frisk och när det är tyst. Det är då jag är i kontakt med mig själv och verkligen njuter av vad Moder Jord erbjuder oss människor och som vi inte alltid uppskattar och värnar om.