Stjärnor och planeter - forts

Mars - energiplaneten

När jag tolkar en persons horoskop betonar jag starkt att det inte är planeterna som styr våra öden. Istället sätter de bara igång vibrationer och påverkar enligt fastställda kosmiska lagar, vilka i sin tur uppfattas av vårt "högre jag," det jag som vi känner inom oss.

Det är efter dessa vibrationer vi agerar, ofta omedvetet, men man kan inte tillräckligt starkt betona, att vi alla har en egen fri vilja, som vi kan påverka våra öden med.

En vilja som är mer uttalad hos vissa och mindre hos andra.

Det vi inte kan påverka är det som vi måste gå igenom. Är vi förberedda på dessa livskriser, genom astrologiska förutsägelser, har vi lättare att handskas med planeternas inflytande och har större möjligheter att ta tillvara på det som kommer i vår väg. Planeterna är verktyg för högre makter, som kan få oss att styra våra handlingar på gott och ont. Vi får ändå inte glömma att det är vi själva som tar de slutgiltiga besluten.

När jag tolkar horoskop, så tycker jag att det är personligheten, det sanna jaget och dess begränsningar och  naturligtvis potentialen, som är det mest intressanta att utforska. Att bli medveten ger oss en möjlighet att växa och få en realistisk bild av hur saker och ting förhåller sig. Att sluta leva i en illusion.

Apropå månens inflytande på oss människor; i New York har polisen mer personal som jobbar när det är fullmåne och även nymåne. Det beror på att det statistiskt sett sker betydligt mer brott under dessa dagar. Månen påverkar våra psyken och därmed det undermedvetna och drar fram det som inte alltid är så positivt, men som kanske behöver synliggöras ibland.



Neptunus-en vacker planet

 

I dag är det Finlands självständighetsdag

Självständighetdagen är mycket viktig för Finland. Den präglas av ett allvar på ett helt annat sätt än när Sverige och Norge firar sina nationaldagar.

När jag var liten fick vi barn ofta höra att hade inte finländarna kämpat så väl under vinterkriget och fortsättningskriget mot Sovjet hade vi varit ryssar istället. Vilket öde!

Min pappa blev inkallad till militärtjänstgöring på sin 19-års dag. Under tre och ett halvt år, mellan 1941-44, krigade han mot ryssarna.

När jag och mina syskon föddes hade det gått ett antal år sedan kriget upphört. Naturligtvis visste vi att pappa hade deltagit i kriget. Upplevelserna pratade han aldrig om, det gjorde man inte med sina barn och sin partner på den tiden. Ibland visade dock vår pappa oss ett fotoalbum från fronten, som satte igång en del fantasier om kriget.

Under min barndom var det en oskriven lag att man inte ställde den fråga man mest tänkte på; om pappa hade dödat någon. Det var nog barnets största fasa att få ett jakande svar. Ett självklart svar, för i krig dödar man ju varandra. Jag tror att jag förträngde denna vetskap tills min äldste son, mina föräldrars första barnbarn, vågade ställa de frågor till sin morfar som jag och mina syskon aldrig vågade.

Min pappa och de andra krigsveteranerna i Finland bär helt naturligt på hemska minnen. Därför är jag så glad att han tagit som sin uppgift att skriva ner sina och andras upplevelser. Trots att han är gammal idag, intervjuar han fortfarande de krigsveteraner som vill berätta. Dessa intervjuer och insamlandet av fakta har lett till att ett antal böcker har publicerats. Jag är övertygad att krigsveteranerna har blivit hjälpta känslomässigt genom att ha fått en möjlighet att sätta ord på de upplevelser de förträngt under så många år.

Naturligtvis har detta även hjälpt min pappa.

Spikmattan-min mycket goda och beresta kompis

För två år sedan gav jag Per en spikmatta i julklapp. Han testade att ligga på den i några minuter men tyckte det gjorde för ont, så jag övertog den istället (med glädje). Sedan dess kan jag inte leva utan den. Därför finns det nog inte så många spikmattor som är så beresta som min.

Förutom att den åker färja till Finland och bil runt i Sverige varje sommar och hit till Frankrike, har den rest runt i Thailand, Kambodja, Vietnam, Malaysia och Australien i ett halvår. Trots att vi på vår långa resa reste med enbart varsin golfbag och ryggsäck, så fick även spikmattan följa med. När vi reste runt på Borneo och tog oss till Mulu Nationalpark ute i djungeln, var den med. När vi befann oss mitt i öknen i Australien vid aboriginernas heligaste plats Uluru, var den med.

Första gången jag lade mig på mattan brände det till rejält när de vassa piggarna tryckte in i ryggen. Men jag härdade ut och det dröjde inte länge innan ryggen blev behagligt varm och smärtan avtog. Nu känner jag ingen smärta alls när jag lägger mig på den. Istället är jag behagligt avslappnad efter en liten stund och vaknar av min egen snarkning. Då åker mattan ner på golvet och har gjort sitt för dagen.

Julkommers i Antibes

Antibes grundades som Antipolis på 300-talet f. Kr. och har en ålderdomlig stadskärna med ett labyrintiskt nät av gator, mysiga gränder och torg. Det finns en borg i staden som uppfördes på 1500-talet av fursteätten Grimaldi. I Château Grimaldi ligger det sevärda Picassomuséet som har fantastiska verk. Picasso verkade i flera år i Antibes och dess grannorter.

För svenskar är Antibes också intressant för att Evert Taube hade sin skrivlya här under tjugo år, från 1951 till 1971, där han vistades i månadslånga perioder

Antibes är annars min favoritstad här på rivieran. Den ligger precis vid havet och har många fina båtar och yachter i hamnen. Matmarknaden i närheten av Picassomuséet är alltid intressant att gå och titta på. Aktar man sig inte har man plötsligt en oliv eller ostbit instoppad i  munnen. Säljarna är på hugget så det är lätt att handla mer än man behöver.

Här finns frukt, grönsaker, kryddor, oliver, olivoljor, tvålar, egenhändigt tillverkade aromaoljor, blommor, viner, ostar, fisk, kött mm, varav det mesta är närproducerat. Det är en marknad som funnits i många år och har bara öppet till klockan 12 mitt på dagen.



Allehanda kryddor



Glada försäljare



Massor med oliver





Vilken burk ska jag välja?






Utanför Picassomuséet

 

Det går att bli frisk

Orsakerna till att människor söker alternativ till traditionell sjukvård, varierar. Själv har jag under många år intresserat mig för metoder som letar orsaker till att sjukdomar utvecklas och inser att dessa ibland börjar som en känslomässig obalans i ens energisystem.

Många feldiagnostiseras inom sjukvården och går på fel mediciner, kroppen bryts därför ned och man dör. Väljer man att bli behandlad med en alternativ metod, kommer självklart först en reaktion eftersom kroppen befunnit sig i ett onaturligt tillstånd - varit sjuk. Är man medveten om att det ofta kommer en reaktion, behöver man inte vara rädd för den process som sätts igång. Ofta kan även ett synligt symptom dölja andra symptom i kroppen, vilket innebär att en sjukdom kan dölja en annan, men dold sjukdom.

Jag har haft förmånen att samtidigt arbeta både i den traditionella sjukvården som i den alternativa. De resultat jag sett framför allt av healing, men även av andra metoder, är fantastiska. Det gör att jag aldrig ger upp hoppet om att en integrering av traditionell sjukvård och alternativa metoder så småningom  kommer att ske.

Förra veckan tittade jag på "De obotbara" i tv4 fakta. En brittisk serie som visar människor som varit svårt sjuka men som vägrat låta sjukdomen styra dem, utan istället letat hjälp utanför sjukvården.

Senaste avsnitt handlade om en ung pojke som fått diagnosen diabetes typ 1, som är en kronisk sjukdom, som kräver insulin. Annars dör man. Barn- och ungdomsdiabetes ökar stadigt i världen. Vid diabetes typ 1 har bukspottskörteln slutat producera insulin och är alltså överansträngd. I detta avsnitt samarbetade osteopater, kiropraktorer, kraniosakrala terapeuter med experter från sjukvården inom endokrinologi, i syfte att stimulera de inre organen så att pojkens bukspottskörtel började producera insulin igen. Han blev frisk med denna hjälp. Detta gav mig mycket hopp!

Titta på programmet här:
http://anytime.tv4.se/webtv/?treeId=902110

Människor kan bli friska från kroniska sjukdomar, men det innebär att ett samarbete - en integrering- behövs av två världar.

En dag i december

Ett försök till lite julstämning





Utanför Cannes

 Morgonens regn förvandlades till sol och blå himmel på eftermiddagen. På väg till drivingranchen i Mandelieu, utanför Cannes, tog jag dessa bilder...



Snö på bergstopparna långt borta



Alternativa metoder och integrativ medicin

När Sverige fick sin första professur i integrativ medicin 2007, väcktes mycket förhoppningar i mig och i många andra runt om i landet som blivit hjälpta av alternativa behandlingsmetoder, eller som själva framgångsrikt arbetar med dessa metoder. Nu äntligen skulle det forskas i dessa metoder...

Anledningen till att professuren tillsattes berodde på att det amerikanska paret, Osher, donerade 34 milj till Karolinska Institutet för att forskning skulle påbörjas.

Utdrag ur Karolinska institutets hemsida:

Integrativ medicin syftar till att främja hälsa och motverka sjukdom genom utveckling och integration av evidensbaserad kunskap från olika discipliner och traditioner för att komplettera den etablerade medicinen. Exempel på områden som intresserar forskarna är akupunktur, örtmedicin, naprapati, kiropraktik, meditation och hypnos. Även livsstilsfaktorers betydelse för hälsan ska utvärderas, till exempel betydelsen av sömn, stress, matvanor, sexuella och sociala relationer.

Vad har hänt sedan dess? Går man in på Osher centrum för integrativ medicin verkar det inte ha hänt så mycket sedan pengarna donerades. Det går mycket långsammare än jag hoppades...

Halva Stockholms befolkning använde sig av alternativa behandlingsmetoder redan år 2000! Orsaken är lätt att räkna ut. Man tycker inte att den traditionella sjukvården räcker till. Förr kunde man även läsa så kallade "användarberättelser," som handlade om människor som blivit hjälpta av medel och metoder som inte används inom sjukvården. Användarberättelser är inte tillåtna längre enligt kvacksalverilagen.

Naturligtvis ska de medel vi får utskrivna och metoder som används vara evidensbaserade och vetenskapligt beprövade, men hur ska vi kunna integrera metoderna om man inte forskar i dessa metoder och mediciner.

År 2001 gavs min bok "Energiterapi - en väg till inre harmon"i ut. Innehållet var helt ovetenskapligt men självupplevt. Med facit i hand inser jag att jag var naiv som trodde att boken skulle få någon större inverkan på människor som har makt och helst vill att läkemedelsindustrin ska fortsätta att blomstra.

Men visst är det skrämmande att vi inte nått längre i Sverige när det gäller viljan att forska på metoder och naturliga mediciner, som tusentals och åter tusentals männniskor blir hjälpta av. Professor Martin Ingvar påstår bl a att de så kallade alternativutövarna inte vill be granskade, de vet ändå att metoderna fungerar..men gör inte professorn det lätt för sig att skylla på det argumentet???

Ditt sanna jag

Brian de Flores

Jag jobbar med en astrologisk tolkning för närvarande. Det är en process att tolka ett horoskop. Det första intrycket kan vara förvillande, men efter en stund kommunicerar jag med kartan. Den vill alltid berätta en massa för mig. Först ser jag personligheten eller den så kallade "masken," som ju formas under de tre första åren. Sedan dyker personens potential och förmågor upp, sedan det som begränsar personen, i form av upplevelser som förträngts om man inte klarat av att hantera dessa som litet barn. Så småningom dyker en fläkt av personens sanna jag upp!

Detta är alltid en aha-upplevelse och lite svårt att beskriva. När jag tänker efter lite så dyker en känsla upp som är min beskrivning av det sanna jaget. Det är att veta att jag är jag, något som alltid finns och bara är.

Hur hittar man det sanna jaget? Jag tror det handlar om att gå bortom den fysiska kroppens begränsning och se sig själv i ett helhetsperspektiv. Att se sig själv som ett andligt väsen som också står i kontakt med andliga dimensioner, fastän vi lever här på jorden.

För att vara sann mot sig själv så måste man erkänna sig själv som den man är.

Så modellen är att söka vår innersta kunskap. Utan den kan vi inte utvecklas på djupet och vi kan inte heller uppnå de mål som vi strävar efter. Att söka sitt sanna jag är ett kärleksuppdrag mot sig själv som, i förlängningen, också ger kärlek till andra runt omkring.

Jag har fått mycket hjälp av boken Gudomlig väg av Marie-Louise och Robert Hahn

Att skapa sitt liv

När jag var liten hade jag en barnlik tro på att allt jag önskar mig kan jag få. Denna tro har följt mig under åren men naturligtvis successivt modifierats. Nu när jag levt i många år börjar jag förstå mekanismen bakom önskningar.

I mitten av 80-talet blev jag intresserad av det man då kallade för positivt tänkande. Jag läste Sondra Rays "Kärleksfulla relationer", Shakti Gawains "Kreativ Visualisering" och Anna Stina Vrethammars "Tänk dig ett bättre liv". Dessa böcker blev nog mina "biblar" under några år. Jag läste och läste och hade studiecirklar utifrån dessa böcker.

Under fredagens golfrunda dök minnen upp från 80-talet när jag var inne i det tänket och också upplevde positiva förändringar i mitt liv. Innehållet i böckerna har jag inte glömt, men under åren insett att det behövs en komplettering för att metoderna ska fungera fullt ut. Efter att jag läst det amerikanska paret Hicks böcker har jag fått svaret på varför metoderna inte alltid fungerade. Deras första bok: "Attraktionslagen" är den bok som gett mig mest av deras böcker.

Attraktionslagen är universums mäktigaste lag och lyder: Det som är lika dras till vartannat. Eftersom attraktionslagen svarar på de tankar du ständigt tänker, är det korrekt att säga att du skapar din egen verklighet. Allt det du upplever har attraherats till dig genom att attraktionslagen har svarat på de tankar du har sänt ut.

För att bättre förstå attraktionslagen kan du se dig själv som en magnet som drar till dig essensen av det du tänker och känner. Om du känner dig tjock, kan du inte attrahera smal. Om du känner dig fattig kan du inte attrahera välstånd, och så vidare. Det trotsar lagen.

Ju bättre du förstår attraktionslagen, desto större intresse får du av att medvetet styra dina tankar - för du får det du tänker på, vare sig du vill ha det eller inte.

Det är utan undantag så att det du tänker på är det du bjuder in till din upplevelse. När du tänker på något som du vill ha, växer sig dessa tankar större och större och starkare och starkare med attraktionslagens hjälp. När du tänker på något som du inte vill ha, börjar attraktionslagen verka på dem så att även de tankarna växer sig större och större. Ju större tanken blir, desto mer kraft får den och desto större är sannolikheten för att upplevelsen blir verklighet.

Du får essensen i det du tänker på, vare sig det är något du vill ha eller något du inte vill ha. När du väl förstår lagen och börjar uppmärksamma vart du riktar din uppmärksamhet, återtar du kontrollen över dina egna upplevelser. Och med den kontrollen kan du återigen minnas att det inte finns något du önskar dig som du inte kan uppnå, och att det inte finns något du inte vill ha som du inte också kan göra dig av med.

Det jag har saknat i de "gamla" metoderna är just detta att man även attraherar det man inte vill ha. När jag tänker tillbaka på olika situationer och händelser i livet förstår jag att det är så lagen fungerar.

En underbar golfbana

Inför advent på Franska rivieran

Gårdagens sol byttes till regn och kyla idag. Planerade besök på julmarknad och chokladfestival i Antibes, byttes mot matshopping på Carrefour, när vi insåg hur mycket folk som var ute i olika ärenden denna lördag. Carrefour är Frankrikes största matkedja. Glädjande nog kan allt fler i personalen engelska, kanske p g a att den högste chefen är svensk.

Annat var det för några år sedan när vi skulle köpa färsk jäst till lussekatterna. Vi visste att jäst heter levure på franska, men eftersom vi ville ha färsk jäst misslyckades inköpet. Vi blev skickade à gauche et à droit (till vänster och till höger) ett antal gånger innan vi konstaterade att färsk jäst inte säljs i Frankrike. Fransmän som inte förstår vår franskengelska verkar skämmas och för att bli av med oss skickar de oss till vänster och höger av bara farten.

För övrigt är julkommersen på gång liksom i övriga Europa. Carrefour var fullproppat med människor som troligen fått sina löner, för varukorgarna var fulla med diverse varor.

Fransksvenska lussekatter bakade med torrjäst, tyvärr blev de inte lika goda som de ser ut. De blev torra trots mycket smör i degen...

 

Den dryga halvmilen hem var även den fullproppad med bilar. Eftersom den som kommer först har företräde i alla sammanhang, förutom om man kör en lyxig Mercedes (då behöver man inte komma först, man får företräde ändå), var rondellerna ett enda kaos. När vi äntligen nådde vår smala gränd stod en jättestor långtradare parkerad framför infarten till vårt hus. Gränden var plötsligt full med bilar som tutade och backade, som om det går snabbare om man gör så! Slutligen kunde vi lättade bära in våra inhandlade varor och starta lussekattsbaket....





Rika och fattiga i Cannes

I dag hade vi lite ärenden inne i Cannes och passade på att ta några bilder. Denna stad som länge ansetts vara Frankrikes lyxställe nummer ett, där lyxhotell, lyxbilar och damer i päls och juveler trängs, har allt mer blandats med mycket fattiga människor. Staden har inte mer än 70.000 invånare så har man varit här ett tag, lär man känna igen vissa av dem.

När vi passerar staden på väg till Mandelieu, går en enarmad och mycket smutsig man runt bland bilarna och tigger pengar när vi stannar för rött ljus. Under den dryga minut vi står och väntar på grönt ljus, hinner han gå runt och visa upp den lilla armstump han har kvar. Första gången vi såg honom gav vi honom en sedel. I fortsättningen skakar vi på huvudet eller tittar ner.

Tiggare har vi mött i de flesta länder vi besökt. De mest upprörande minnena har vi från Kambodja. Att se granatskadade människor som drar sig fram i sanden och leran på gatorna får en att inse hur orättvist resurserna i världen är fördelade. När även handikappade småbarn går runt och tigger är det svårt att inte bli berörd.

I Kina har invånarna en annan syn på tiggeri. När vi drack kaffe på den finaste gatan i Shanghai hittade vi tiggare även där, eller de hittade oss. De blev dock utskällda och anklagade för att vara lata av andra kineser. I Kina finns det jobb för alla som vill arbeta.

Här bör man gå i högklackat och en läcker festblåsa, men känslan av att vara en berömd filmstjärna kanske infinner sig ändå...



Carlton Hotel (Cannes mest kända hotell)



Vad är intelligens, egentligen?

http://www.healingart.se/

Jag reagerar ibland på hur intelligens definieras. För många år sedan fick jag en tankeställare när jag läste om en alternativ definition på vad intelligens är.

Jag gör ett försök att beskriva vad jag menar:

En person som har specialiserat sig på ett område, kan sitta inne med stora kunskaper utan att någonsin förstå de djupare sammanhangen. Att förstå är att ha insikt, att förstå tingens dolda och djupaste betydelse. En person som är expert på t ex datorer eller andra tekniska saker behöver inte förstå eller ha någon djupare insikt om världsalltet.

Intelligens beror på hur mycket personen förstår av det stora och hela, inte på kunskap om ett enstaka område. Det handlar om att förstå situationer som uppstår, att ha förmågan att se sammanhang, inse sammanhang och betydelsen av det som händer.

Intelligens är att förstå hur den inre kärnan fungerar och kan bara mätas i rent själslig bemärkelse. Att vara intelligent är att kunna se och kunna dra de rätta slutsatserna av det som sker. Drar man de rätta slutsatserna  betyder det att man har förstått. Vad en person ser och förstår berättar något om hans eller hennes intelligensnivå.

Varför skriver jag just om detta, kanske någon undrar. Det finns fler orsaker. En är den upprördhet jag känner när människor värderas utifrån en hög intelligenskvot istället för att se till deras inre kärna, bortom yta och prestation.

Jag upprepar åter att vi behöver börja leva heartconsciousness.

Medvetandehöjning på Moder Jord

Uluru

 

Per hittar en vattenkälla på Kata Tjuta

Jordens gamla kulturer och ursprungsbefolkningar (indigeneous people) har intresserat mig länge. Framför allt för den kunskap de besitter om forna tider. Under vår senaste långa resa, besökte vi även Australien och aboriginernas mest heliga ställen som Uluru och Kata Tjuta. Det var omvälvande och påminde oss om den kunskap vi människor har haft om Moder Jord och som vi har glömt.

De flesta av oss  har väl i något sammanhang stött på slutdatumet 21-12-2012 för Mayafolkets uråldriga kalenders tideräkning. Många teorier finns om innebörden av detta datum, eller om tiden därefter. Skrämselpropaganda har skapats, bl a genom filmen 2012, som tyvärr inte hjälper oss alls.

Faktum är ändå att en stor och nödvändig förändring, som vi inte kan förhindra, är på gång på vår jord. Den  kommer att leda till en medvetandehöjning. Exakt vad som kommer att hända vet kanske bara Mayafolket. Eller vet någon? Många spekulerar om att ett polskifte är på gång, något som lär ske vart 13.000:e år. Människor dyker nu upp och vill förbereda och hjälpa oss komma igenom de stora fysiska förändringar som är på gång och som redan har börjat i form av extrema väderförhållanden, som ökar successivt.

En av dessa personer är Kiesha Crowthly, som jag skrev om i förra inlägget. En annan person är Drunvalo Melchizedek, som har gett ut många videor och en del böcker. En video bifogar jag detta inlägg. Det behövs tid och koncentration att lyssna på honom, men det är väl investerade minuter och timmar.
http://vimeo.com/12201714

Visste ni att år 1900 fanns det 30 miljoner livsformer på jorden och att dessa nu har minskat till runt 15 miljoner! Fortsätter vårt respektlösa beteende mot Moder Jord finns det inget liv på denna planet om 100-150 år. Delfinerna och valarna, dessa intelligenta djur, håller på att ge upp och lämna jorden. De klarar inte av att leva i våra förorenade hav längre.

Vad är en medvetandehöjning kanske någon undrar, och vad kan den enskilda människan bidra med?

Jag tror det är viktigt att börja reflektera över oss själva och vilka förändringar vi kan göra som leder till en större medmänsklighet och därmed mer glädje på jorden. Vi har ofta en tendens att tänka begränsat och hitta ursäkter för att inte leva på ett sätt som vi innerst inne vet är rätt. Vi kan alla göra förändringar som leder till något bättre, oberoende av vilken situation vi befinner oss i.

Det är viktigt att leva här och nu och leva utifrån våra hjärtan. Det är dags att börja leva heartconsciousness och hitta kärleken till oss själva och därmed till Moder Jord.




Kings Canyon





En promenad på aboriginernas område

Heartconsciousness - Kiesha Crowther

Här kommer en enkel sammanfattning av en intervju, som jag med  hela mitt hjärta rekommenderar er att lyssna på, med amerikanskan Kiesha Crowther som kallas för "A Wisdomkeeper" och "The Little Grandmother". Denna kvinna reser runt i Europa för närvarande.

Hon anser att orsaken till att världen ser ut som den gör idag är att vi varit "mindconscious" - levt i våra sinnen under en mycket lång tid. Konsekvenserna av detta har lett till krig, svält, miljöförstörning osv.  Hon vill att vi ska börja leva "heartconscious" istället, för att en förändring ska ske i vår värld och för att vi ska bli hela som människor.

Hur gör vi då rent konkret? Det handlar om att hitta något som gör dig glad, att lyssna på musik, vara i naturen eller vad som helst du väljer att göra som ger dig glädje. Ju mer glädje du upplever, desto lättare blir det för dig att sluta leva enbart utifrån ditt sinne. Vi behöver öppna våra hjärtan, fråga våra hjärtan, lyssna på våra hjärtan och agera utifrån våra hjärtan. Först då sker en förändring som även påverkar vår värld i det stora hela.

Hur vet man om svaren man får från sin själ är de rätta?  Hur vet man om en människa är sann och pratar utifrån sitt hjärta? Jo, menar Kiesha, svar som kommer från hjärtat gör dig lugn och glad, är det inte så blir du förvirrad, orolig och mår inte bra.

Det optimala: "to connect the mind with the heart".

Lyssna på Kiesha genom att klicka på länken nedan:

Kajsa Ingemarsson intervjuar http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3925



Kiesha Crowther





Det går att lära sig spela golf

http://www.claux-amic.com/

 Att lära sig spela golf kan man likställa med att lära sig spela ett instrument från grunden. Ifall man nu inte har en medfödd stor musikalitet. 

Jag har naturligtvis reflekterat en del över varför jag så gärna och så ihärdigt vill bli en bra golfspelare. Är det inte en väldigt egoistiskt sport, egentligen? Vad vill jag bevisa? Varför ger jag aldrig upp trots att det går åt skogen ibland och trots att träningen på drivingranschen ibland innebär gråt och tandagnisslan?

När jag hade spelat golf ett år konstaterade min mamma ganska övertygande: "nu när du har spelat så mycket så bör du ju vara fullärd." Inget kan vara mer felaktigt. Det är det ständiga nötandet och justeringen av svingen som ger resultat. När man kommer ut på banan och ska praktisera det nya man lärt sig går man ofta tillbaka till sin gamla sving. Ibland uppstår även en känslomässig anspänning när man spelar med okända människor, som ibland bara kan franska. Då vill man så gärna spela bra, vilket ofta leder till att det går dåligt i början, innan man slappnar av.

Per inför utslag

Det finns inga genvägar. Träning, träning och åter träning, är det som gäller. Belöningen är desto större när man inser att man lärt dig det man trodde var omöjligt i början.

Så är det väl med det mesta i livet. Det som kanske verkar helt omöjligt till en början, är inte det efter ett tag. Det handlar mycket om att fokusera och därmed ge energi till det man vill uppnå. Det man fokuserar på växer, ju mer man tänker på och visualiserar det man vill ha, desto troligare är det att man får det man önskar sig.



18:e hålet, ett par femhål, med fantastisk utsikt

Denna" tarte aux framboises et fraises" köpte vi på hemvägen